Dag 17.
Min favoritfödelsedag.
Jag älskar min födelsedag och räknar ner när det är hundra dagar kvar. Som ett litet barn är jag. Alltså kan inte en enda födelsedag gå fel. Alla ät och har vart bäst!
Men däremot kan jag berätta om den galnaste. Innan den här födelsedagen hade jag aldrig vart bakis eller haft en minneslucka. OJOJOJ!
Jag och mitt ex hade ganska nyligen flyttat in i vår lägenhet. Jag fyllde 22 och vi hade bjudit massor med vänner, föräldrar, svärföräldrar, syskon osv... En förfest skulle det bli med efterföljande utgång på Melles (såklart när födelsedagsbarnet fick välja).
Allt började ganska lugnt och roligt. Kom väldigt mycket folk och jag överröstes med presenter. Älskade det och trivdes som fisken i vattnet. Nånstans här blev det livat... Jag minns att vi gick ut på Melles och att jag gick hem tillsammans med min granne Frida och att jag hade så sjukt kul och jag mådde inte dåligt eller kräktes eller nåt utan det var nog mest att vi höll på så länge...
När jag vaknade dan efter så var inte mitt ex där och jag hade ingen aning om vart han var... Skulle leta rätt på min mobil för att ringa, den va inte hemma. Skulle gå till min kusins pojkvän (mitt ex bästa kompis) för att se om han va där, när jag skulle låsa dörren så hade jag ingen hemnyckel (hur tusan hade jag kommit in inatt). Skulle leta efter min plånbok, den hade jag inte. EEEEHHH??
Sprang till grannen Frida och hon förklarade glatt att exet hade somnat på efterfest, hon hade mina nycklar + plånbok och mamma hade min plånbok.
Tok en promenix till mamma med skamset hängande huvud för att höra vad mamma hade att säga om mina bravader igår. Lite nervös var jag dock för mamma gillar inte för fulla människor. Hennes ord var; ååå va roligt det var igår men det bästa av allt var ändå när du gick upp på scenen på melles och mimade och sjöng till "Det gör ont".... WHAT? Inget minne.
Det jag kommer ihåg är att jag hade sjukt skoj, att jag älskade att ha alla vänner och bekanta där och att jag hade ontontont i huvudet dan efter. Men det var det värt!
Har även fått se en film hemifrån oss där jag mimar inför alla till "jag ljuger så bra"... Ja vad ska man säga?
Jag älskar min födelsedag och räknar ner när det är hundra dagar kvar. Som ett litet barn är jag. Alltså kan inte en enda födelsedag gå fel. Alla ät och har vart bäst!
Men däremot kan jag berätta om den galnaste. Innan den här födelsedagen hade jag aldrig vart bakis eller haft en minneslucka. OJOJOJ!
Jag och mitt ex hade ganska nyligen flyttat in i vår lägenhet. Jag fyllde 22 och vi hade bjudit massor med vänner, föräldrar, svärföräldrar, syskon osv... En förfest skulle det bli med efterföljande utgång på Melles (såklart när födelsedagsbarnet fick välja).
Allt började ganska lugnt och roligt. Kom väldigt mycket folk och jag överröstes med presenter. Älskade det och trivdes som fisken i vattnet. Nånstans här blev det livat... Jag minns att vi gick ut på Melles och att jag gick hem tillsammans med min granne Frida och att jag hade så sjukt kul och jag mådde inte dåligt eller kräktes eller nåt utan det var nog mest att vi höll på så länge...
När jag vaknade dan efter så var inte mitt ex där och jag hade ingen aning om vart han var... Skulle leta rätt på min mobil för att ringa, den va inte hemma. Skulle gå till min kusins pojkvän (mitt ex bästa kompis) för att se om han va där, när jag skulle låsa dörren så hade jag ingen hemnyckel (hur tusan hade jag kommit in inatt). Skulle leta efter min plånbok, den hade jag inte. EEEEHHH??
Sprang till grannen Frida och hon förklarade glatt att exet hade somnat på efterfest, hon hade mina nycklar + plånbok och mamma hade min plånbok.
Tok en promenix till mamma med skamset hängande huvud för att höra vad mamma hade att säga om mina bravader igår. Lite nervös var jag dock för mamma gillar inte för fulla människor. Hennes ord var; ååå va roligt det var igår men det bästa av allt var ändå när du gick upp på scenen på melles och mimade och sjöng till "Det gör ont".... WHAT? Inget minne.
Det jag kommer ihåg är att jag hade sjukt skoj, att jag älskade att ha alla vänner och bekanta där och att jag hade ontontont i huvudet dan efter. Men det var det värt!
Har även fått se en film hemifrån oss där jag mimar inför alla till "jag ljuger så bra"... Ja vad ska man säga?
Kommentarer
Postat av: Jennifer
Den filmen vill vi se på bloggen ;) haha
Trackback
